Hår

Jag drunknar i huundhår!!! Dessa fällningsperioder alltså, de får mig att seriöst fundera på varför jag inte skaffade en pudel istället.

Lek apport

Vi har sedan en tid tillbaka börjat nosa på apport. Jag har tränat det på ett lekfullt sätt för att få min prins att vilja komma med föremålet till mig och inte springa iväg och leka med det på egen tass. Han har ett väldigt stort föremålsintresse, det underlättar väldigt mycket. Min förra hund hade inte alls lika stort föremålsintresse, kampa gick på sin höjd men absolut inte i alla sammanhang. I och med det blir det, som allt annat inom hundträning, väldigt individ anpassat.

Jag började träna på korta avstånd (koppelavstånd för att kunna bromsa honom) för att få honom att fatta att han måste tillbaka till mig med föremålet. Sedan har jag lärt in ett kommando för att tillåta honom att springa runt som en galning med föremålet, det har givit mig en form av kontroll på det och minskar risken att han ska springa iväg vid olämpliga tillfällen. Plus att det är en superduper belöning. Nu har han fattat att komma tillbaka med föremålet även fast jag kastar föremålet lite längre bort än bara koppelavstånd. Det känndes så bra idag att jag övade på överlämnande av föremål separat. Det gick mycket bättre än jag trodde det skulle gå. Så överlag känns det som att vi är på helt rätt spår.

Odräglig unghund

Jag sitter förtillfället fast med en odräglig unghund och inget går som man vill. Bara att bita ihop och vänta på att stormen lägger sig, mycket annat kan man inte göra åt det. Vi tränar på lite lydnadsmoment inomhus i lugn miljö och mycket spår; många korta, en/ett par lite längre. Prinsen lyckas lugna ner sig mitt i hormontornadon tackvare det.

Prinsen blir ett år

Hipp hipp hurra för prinsen på födelsedan' ! ! !

BESTRAFFNING

Det finns nog ungefär lika många sätt att träna och uppfostra hund som det finns hundägare. Bestraffning är ett väldigt negativt laddat ord inom hundvärlden. Sanning är dock den att många fortfarande föredrar bestraffning, eller negativ förstärkning, som inlärningmetod framför belöning. Rent praktiskt fungerar den på ungefär motsatt sätt som belöning. Man utfärdar bestraffning när hunden utför ett beteende som är oönskat. Om hunden inte sitter på kommando och blir bestraffade för det, leder det till att hunden med stor sannolikhet kommer att försöka undvika obehaget. Chansen är då större att hunden sätter sig på kommando nästa gång.

Morten Egtvedt skriver på Canis.se  att vallhundsraser som schäfer, belgare, border collie och liknande verkar vara lättare att dressera med negativ förstärkning än andra raser. Att dessa hundar svarar ofta på bestraffning med att bli ännu mer intensiva i sin kontakt med ägaren. Vidare skriver han att raser som riesenschnauzer, retriever och liknande oftare bara blir sura, passiva eller lägger av vid hård behandling.

Jag personligen tycker inte att bestraffning tillför något varken i min hundträning eller min hunduppfostran. Min åsikt är att bestraffning är ett väldigt osäkert och komplicerat system. Det krävs att jag bestraffar precis rätt för att det ska bli just rätt, och det är sällan jag i förväg vet att det blir som jag har tänkt. Vem kan säga helt säkert att hunden som drar i kopplet vid hudmöten, med uppmärksamheten helt riktad mot den andra hunden, ska förstå mitt ryck i kopplet som en signal att sluta med det? Sannolikheten är lika stor att hunden tolkar det som hetsning och att beteendet då förstärks. Raka motsatsen till vad jag vill! Om jag istället stannar upp, tar kontakt med hunden och belönar när uppmärksamheten är riktad mot mig vid hundmötet så är det stor sannolikhet att hunden ska upprepa beteendet eftersom det lönade sig. Gör hunden inte det så har jag ändå inte förstärkt ett felaktigt beteende och jag kan upprepa proceduren tills hunden förstår vad det är jag är ute efter. Dessutom kan jag med all säkerhet också garantera att min hund inte far illa.

Belöning

Kenneth Svartberg beskriver i Brukshundens tidning ( nr 4 2011, s10) hunden som egoist och ekonom. När det kommer till att lyda människan så har hunden ett  val, och då överväger den vad den vinner på att lyda och vad det kostar att inte lyda. Människans uppgift, som jag ser det, blir att hunden till större delen vinner mer än den förlorar på att lyda.

Till våran hjälp har vi belöning, också nämnd som positiv förstärkning i många sammanhang. Belöning uppstår när ett beteende resulterar i något som hunden vill ha. Att hunden sätter sig för att få korven är inte svårt att förstå. I det här fallet är det korven belöningen hunden vill ha och sättandet beteendet som serulterar i belöningen. När hunden belönas för sitt sättande så är chansen stor att hunden kommer att upprepa sättandet för att få mer korv. Samma sak kan användas på andra sätt, det är mest en fråga om hur påhittig man är som ägare. Av egen erfarenhet så vet jag att det oftast är människan som sätter käppar i hjulen för en själv och det är oftare människan som begränsar sig själv än att det är hunden som gör det.

Det finns olika typer av belöning. Många hundböcker ("skaffa valp", "unghunden", "lydnadsträning" m.fl.) går igenom det här och jag tycker absolut att det är värt att läsa. I korthet så finns det lekbelöning, som i jakt-eller kamplekar, godisbelöning, allt från torrfoder till renhjärta allt beroende på ekonomi och, kanske framörallt, kräsenhet hos hunden, samt socialkontakt, som mys, kel, klia bakom örat, klappar och viska söta ord i örat. Vissa hundar är matvrak, andra är bolltokiga, sedan har vi dom som, när man väl börjat klappa, är omöjliga att bli av med. Det är sällan en hund är alltihopa, men man kan oftast ändå i viss grad variera mellan de olika. En sak som många glömmer är att belöning gäller inte enbart på lydnadsplanen. Belöning är minst lika viktig i vardagslydnaden. Jag tycker, och som jag uppfattat det är jag inte ensam om åsikten, att ju större variation man har på belöning, desto roligare har hunden. Och ju roligare hunden har med sin ägare, detso mer angelägen är hunden att träna med oss och, kanske viktigast, föredra oss framför andra saker.

Hösten är här

Nu känner man att hösten är här. Igår när jag och prinsen var ut till Djurgården för att träffa Mi och Yatzy så var det mulet och riktigt kyliga vindar som blåste. Idag regnar det. Hej då sommar, välkommen höst.

Senaste tiden har vi släppt mycket annat träning och fokuserat på passivitetsträningen igen. Det behövs. Jag tycker mig se en skillnad. I förrgår när vi satt på gräsmattan i en park där det vandrade mycket människor och hundar så skällde han inte alls. Han pep och gnällde en del, men det kommer jag nog få leva med ett tag till. Idag blev jag sugen på att göra något annat så jag tränade sitt kvar och stadga. Det gick jätte bra. Han var tyst och fokuserad hela tiden. Min prins är så duktig!

SSBK

Nu har jag varit ut till Stockholm Södra Brukshunds Klubb både i förrgår och idag. Det resulterade i lite nya bra idéer, lite andra inte lika bra idéer och en väldigt skällig hund. Den nuvarande analysen av hans beteende är stress. Stress, stress, stress och ännu mer stress. Jag kommer jobba efter en ny strategi nu, som i och för sig liknar väldigt mycket den jag hela tiden haft, och så får vi hoppas att det bästa.

Det är väldigt tacksamt med människor som haft liknande problem som delar med sig av sina erfarenheter. Det får en att se framåt istället för att fastna i den här gropen man gräver åt sig själv när hopplösheten faller på och det känns som att man inte kommer någonvart.

Ingen kursstart

Jag fick just ett mail om att den kurs jag anmält mig till (en unghundskurs) inte kommer att gå för det är så många som av anmält sig. Jag är så besviken! Jag behöver verkligen träna bland andra hundar med min prins. Men inget ont som inte har något gott med sig -eller hur?! Ska träffa en annan hundfantast på brukshundsklubben på torsdag. Planen är att vi eventuellt ska börja träna ihop. Det ser jag jätte mycket fram emot.

Klicker

Regnet bara öser ner för andra dagen här i Stockholm. Jag jobbar nätter. Prinsen är på dagis. Kände inte för en super lång promenad idag när jag vaknade, så jag tog en på ca 20min och så har jag tränat lite klicker inne. Jag introducerade klicker för bara någon vecka sedan, så jag har inte hunnit speciellt långt. Target träningen har han nästan fattat, vi har kört det några pass nu. Han blir bara lite för ivrig emellanåt och vill krafsa på targeten istäet för att bara stå på den. Vi tränade också på sitt-stannakvar. Eftersom vi tränat det på valpkurs+unghundskurs så var det inga problem. Han tappade fokus en gång och reste sig, men kom tillbaka och satte sig igen.

Människoträning

Kul text som jag hittade på ett hundforum som jag vill dela med mig utav.

Tänk på:

Att det är din fasthet och tydlighet som formar din människas beteende - de är inte biologiskt anpassade för stadsliv, och behöver därför ramar och riktlinjer!

Att du skall lära din människa grundläggande kommandon, såsom ”Nej”, ”Släpp”, ”Stanna kvar” och ”Kom hit”. Dessa kommandon underlättar enormt och gör det möjligt för dig att under kontrollerade former ta med din människa ut i sociala sammanhang.

Att du aktivt använder habituering i din människorträning - genom tjat kan den envisaste människa brytas ned, och du måste vara konsekvent! Får hon inte sitta still vid datorn ska du inte ge dig förrän hon är uppe och går. Lyckas hon sitta kvar en enda gång kommer detta förstärka det oönskade beteendet!

Att du skall utnyttja människans medfödda egenskaper, såsom fysisk vekhet vid dragkamp och emotionell reaktion på glittrande hundögon. En människa kan aldrig möta en barsk hundblick utan att vika undan! Använd detta vid träningen, det viktiga att ditt kommando går igenom.

Att alla Dina beteenden formar din människa inför framtida uppgifter. Igen - konsekvens, konsekvens, konsekvens!

Att du lektränar din människa, och det skall vara med kvalitet! Detta är bra både för att lära människan att läsa din signaler, men också för konditions- och muskelträning. Många människor idag aktiveras för lite och därför ser vi ofta problembeteenden såsom koppelryck, skrikande och översocialt beteenden vid möten med andra människor.

Att all aktivitet skall inriktas på det färdiga resultatet – en lydig och lycklig människa som lyssnar på små signaler från dig.

Att om "övningen" misslyckas, misströsta inte utan gör bara om den, igen, och igen, och igen…

Att det är genom Ditt agerande gentemot din människa som Du förtjänar ditt ledarskap!

Augusti

Nu är det augusti. Oj, vad fort veckorna gå! Jag var ute och promenerade med en kompis som vart borta på semester och hon utbrast "vad tyst han är! han är ju helt tyst!" och var jätte imponerad av hans framsteg. Nu är han ju unghund och han har sina "dåliga" dagar där han faller tillbaka, men för det mesta är han lugn, och överlag mycket lugnare än han var från börja. Nu ska vi gå en kurs som börjar i slutet på augusti, bara för träningens skull. Sen tror jag att jag måste börja hitta till nån brukshundsklubb, för annars blir det rätt dyrt att hålla på att träna på att bara vara i närheten av andra hundar på det där sättet. Men det ska nog gå fint.

Min prins har fått börjat spår-träna regelbundet nu. Jag brukar lägga 1-2 spår per vecka. Jag råkade lägga ett lite för långt en dag då det var varmt och han var lite disträ, så nu har jag backat tillbaka och lägger två kortare för att jag vill att han ska vara noga. Det går bra. Han har en väldigt bra näsa. Jag ska fösöka haka på nån spårkurs, men jag vet inte om jag tar det senare i höst eller först till våren. Eftersom jag kan grunderna själv är det inte panik, men bra med träning tillsammans med andra hundar och så också.

Vi har börjat lydnads-träna lite också. Jag är jätte peppad nu, eftersom allt annat (vardagslydnad) börjar falla på plats. Jag har honom till exempel lös i lång lina på promenader rätt ofta, och han lyssnar 9 av 10 gånger. Det är de där fördömda rådjuren som han ska sätta efter som jag inte riktigt får att fungera. Måste komma på en ny strategi. Mi var så imponerad av honom när vi träffades senast. Jag körde lite inkallnings-träning när han lekte med Yatzy, och han kom till mig varje gång. Det var jätte kul att se, för jag har inte kunnat träna just sånt (lös springandes och lekandes med andra hundar) tidigare. När det kommer till lydnaden så blir det korta lydnadspass med mycket lek. Jag vill inte att han ska tycka det är tråkigt.

Sverige runt

Nu är det ett tag sedan jag skrev. Skärpning!

Efter Gränna har vi hunnit med några resor till. Prinsen kommer att bli luffar-hunden nr 1 innan han är vuxen. Vi har varit till Umeå (jag bodde där tidigare) över en helg och nu över midsommar var vi upp till mina föräldrar i Norrbotten. Han har tagit tågresorna rätt så bra, trots förseningar hit och dit.

När jag mätte honom senast så var han 54cm, så nu tycker jag att han ska sluta växa. Jag tror inte att han kommer att lyssna på mig dock.

Nej

Något av det vanligaste som man uppmanas att lära sin valp är innebörden av ordet "nej". Jag har dock märkt att metoderna för inlärning varierar. Som hundägare har jag själv stött på metoder som; "ta ett ordentligt tag om nacken och säg med lugn men bestämd röst NEJ", "kasta nyckelknippan hårt i golvet, gärna i närheten av hunden, och vråla NEJ" och "kasta något/spruta vatten på hunden och säg ett bestämt NEJ".

Vad lär sig hunden att "nej" betyder om man använder sig av ovanstående metoder? Absolut inte det jag vill att hunden ska lära sig, och förmodligen inte vad många andra heller vill att deras hundar ska lära sig. Ovanstående exempel lär ut att förknippa ordet "nej" med obehag. Det obehaget kanske får hunden att avbryta det oönskade beteendet, men det kommer inte få den att komma skuttande av glädje till ägaren heller. Vad vill man då att hunden ska lära sig att ordet "nej" betyder? Detta är högst individuellt och jag kan bara svara för mig själv. Jag vill givetvis att hunden ska avbryta det aktuella beteendet med innebörden "sluta genast med det du håller på med och ta kontakt med mig", men jag vill också att hunden ska vilja komma till mig. Inte vara rädd för att komma till mig.

Om ni är inne på samma spår som jag med nej-träningen så kommer här lite trevligare alternativ att träna in innebörden av ordet "nej". Många instruktörer som håller valpkurser och unghundskurser lär ut liknande träningsmetoder. Man har en godis i en knuten näve, så hunden inte kommer åt den, och väntar tills hunden ger upp att försöka ta den. Detta kan ta olika lång tid beroende på hur uthållig hund man har. När hunden väl  slutar försöka få tag på godiset från den knutna näven så säger man "nej" och ger ett riktigt lyxgodis från den andra handen och mycket beröm. När hunden fattar galoppen kan man göra det svårare genom att öppna den knutna näven så hunden ser godiset, och sedan "tappa" godbiten på golvet. Har man ingen godisgris till hund så kan man göra samma med leksak, där en leksak agerar nej-objekt och den ännu roligare leksaken belöning. Variera på platsrena för nej-träningen, när hunden klarar av det felfritt i hemmet så kan man förflytta sig ut på gården, sedan i närområdet och vidare successivt öka svårighetsgraden med andra platser. Variera också på nej-objekten, så hunden lär sig att det inte bara är godis/leksak det gäller. Ett utmärkt sätt är att träna "nej" på är om hunden/valpen har för vana att tugga på stora delar av inredningen. Håll handen över det som hunden vill tugga på, eller, om det är större saker/möbler, håll hunden ifrån det till den ger upp att komma fram till det. Belöna med något annat roligt att tugga på.

Gränna - Lapphundsträff

Gränna var en nyttig upplevelse för min prins. Han skällde inte alls lika mycket som jag trodde att han skulle göra. Och efter det så har det blivit ännu bättre med skällandet på andra hundar. Han kan ofta vara tyst även i närheten av andra skällande hundar. Därmed inte sagt att han är färdigtränad ännu på den punkten, men han är helt klart på god väg och jag är jätte nöjd. Det var trevligt att åka dit med Mi och Yatzy, även fast känslan över evenemanget var lite "var och en för sig själv". Prinsen fick träning, Yatzy blev 3e bästa valp och jag hade trevligt sällskap. Så jag klagar inte.

Träning och ösregn

Idag har allt handlat om timeing. Det var alltså unghundskurs. Dessutom öste det ner och åskade.  Mi råkade var sen där vi skulle mötas upp, så vi blev sena och missade precis skyfallet. Ibland har man tur i oturen! Vi hann med att träna på bland annat "stanna". Har övat in ett vardags ord "vänta"som han redan kan, så det var inga problem för prinsen. Vi har fått i läxa att göra ett spår. Det ska inte bli allt för svårt. Vi spårade ju dessutom sista kurstillfället i valpkursen. för den här kursen är nästa vecka. Då kommer jag inte kunna vara med, för jag jobbar. Jätte tråkigt. Men Mi får berätta för mig vad de gick igenom.

Bergianska botaniska trädgården

Vi har spenderat en del av dagen ute i den trevliga Bergianska botaniska trädgården i närheten av Universitetet. Jag och prinsen var där med en kompis och hennes kära mor. Miljöträning de lux!



På kurs igen

Igår på unghundskursen övade vi bland annat på inkallning, förbud och nosaktivering. Instruktören ville att vi skulle öva in ett annat förbudord än just "nej" för att det oftast är ett söndertjatat ord. Jag har varit väldigt noga med att inte tjata nej hela tiden. Så, som den kärringen-mot-strömmen som jag alltid varit, är jag fast besluten att få nej-ordet att fungera. Inkallningen fungerar jätte bra än så länge, har precis börjat sätta ord på det. Min prins är rätt följsam än så länge när jag är med honom i skogen. Få se hur länge det håller i sig.

Unghundskurs

Igår var vi på unghundskurs med Mi och Yatzy. Vi tränade bland annat på kontakt och följsamhet i koppel. Kontakten är inte ett problem, för det är min prins super duktig på. Följsamhet i koppel är en annan femma. Jag måste erkänna att det inte är något jag prioriterat när det blev så pass mycket med att få honom att bli inbodd här i stora staden. Vi har en del att träna på där! Instruktören pratade också om passivitet. Ja, det tränar vi ju på, men det går lite sådär hittills. Har han något att gnaga på så är det lugnt. Sittandes rakt upp och ner under en kurs -inte lika lugnt. Min prins betedde sig inte som en prins utan som en lite odåga. *generad matte*

Slut på valpkurs

Den här månaden har jag varit hemma med min lilla prins i en och en halv månad lite drygt. Igår var det dags för min första arbetsdag och jag lämnade prinsen hos dagmatte. Det var absolut svårare för matte än för hund! Han skällde lite när jag gick, sedan hade han skött sig exemplariskt. Matte var helt klart den med mest separationsångest! Jag har dock hittat en underbar "barnvakt" som tålmodigt svarade på alla mina 'hur går det?'-sms och till och med skickade ett mms för att jag skulle se att han levde och hade det bra.

Vi hade avslutning på valpkursen förra helgen. Då var vi i skogen och testade på spår. Han inte bara fattade vad han skuele göra utan han gjorde det noga också. Jag ska ta tag i det där och börja lägga något spår i månaden, han verkar tycka det är jätte kul. Den 10e börjar vi fortsättningskurs med brorsan. Det ser jag fram emot. Sedan blir det nog en liten sommarpaus med kurser. Nästa kurs börjar i augusti. Jag är jätte peppad på att fortsätta få honom att träffa andra hundar regelbundet. Inte leka, utan bara kunna vara och inte skälla. Fast han har blivit så mycket tystare redan. Det är så lätt att glömma hur duktig han faktiskt är. Matte får påminna sig själv om det ibland.

Planer på lapphundsträff

Jag, Mi och uppfödaren har pratat lite om att kanske träffas alla tre på lapphundsträffen i Gränna i början på juni. Livet besutade sig dock för att komma i vägen -jag åkt på att jobba natt mitt i allt. Nu verkar det som att det löst sig. Jag pratade med Mi idag när vi träffades över hel hop hundbus och hon sa att hon kunde tänka sig att åka den 2a juni istället för den 1a som hon först tänkt. Jag kommer nog vara dödstrött eftersom jag går av natten på morgonen den 2a, men jag får härda. Ska bli så kul! Däremot vet jag inte om jag ska ställa ut honom. Han är fortfarande rätt jobbig att ha att göra med när det är mycket hundar nära. Han har inte heller ställt sina öron. I vilket fall blir det här utmärkt träning. 

Halvårsdag

Det gick jätte bra på valpkursen. Det går väldigt bra annars också. Det är sällan han blir helt hyseriskt skällande på andra hundar. Det är dom som han ska fram och hälsa på, men som jag vill att han ska sitta fin och be om lov först. Men även där kan han tillslut fokusera på mig en stund, även fast han ännu tycker det är svårt. På våra promenader har vi inga större problem längre. Hundar på avstånd bryr han sig inte om, och ser han lite för intresserad ut så kallar jag bara in honom och kastar en godis som han får söka istället. Passerande hundar går också väldigt bra. Även om han skäller ibland, men jag kan tysta honom. Det gör så himla mycket! Jag fick återigen höra vilket fint jobb jag gjort med honom på valpkursen. Han kunde till och med ligga ner när inget hände den här gången. Det var en stolt matte som nöjt släpade hem den trötta prinsen efter kursen.

Jag och Mi firade brödernas halvårsdag igår. Promenad, bus och tårta. De kommer bra överens och det är jätte kul. Vi anmälde oss till en fortsättningskurs i vardagslydnad tillsammans igår också. Så bröderna bus ska gå kurs ihop! Kommer bli jätte roligt.

Inga dåliga väder

En mulen dag hindrar inte oss från att bege oss ut i skogen!

Storkillen

Idag åkte jag och prinsen till t-centralen och gick upp vid sergelstorg. Så nu har han fått en inblick i centrala stan också. Han var mest nyfiken på duvorna, men han skällde bara några gånger. Matte var jätte förvånad. Vi har lite knäpp-dagar när inget riktigt vill fungera emellanåt, men för det mesta så flyter det på väldigt bra. Ensam träningen går bra den också. Det underlättar mycket i vardagen, även fast det inte är nå långa stunder vi pratar om.

Mätte min prins igår och han ligger på 50cm nu, och 15kg. Storkillen!

Vi har valpkurs på torsdag. Ska bli spännande att se utvecklingen. Vi hade i läxa att lära valparna ett nytt trick. Jag har lärt honom att rulla en boll med nosen. Frågan är bara om han kommer kunna göra det med en massa hundar runt omkring?!

Myrsteg i rätt riktning

Våra dagar är oftast ganska händelserika eftersom jag utnyttjar varje dag till att träna på att åka buss, tunnelbana, träna passivitet, ensamträning, miljö, kontakt, skapa en bra relation, och givetvis att passera andra hundar. Idag har vi dock tränat på att inte göra något alls. Jag ägger in lite såna dagar också, och det går också väldigt bra. Jag har varit så trött idag att jag knappt vetat vad jag gjort, men han är lugn och fin.

När det gäller andra hundar så tycker jag se mig en ny skillnad. Förutom det första som jag märkte redan för en och en halv vecka sedan, att han inte tokskäller på hundar på avstånd, så tycker jag att han nu börjar vara betydligt mer kontaktbar även när det är en hund nära och han hunnit börja skälla. Jag har övat in lite kommandon, och han är inte så fixerad längre utan lyssnar på mig när jag säger att han ska sitta. Han verkar kunna bryta lättare och söka kontakt. Vi har en bit kvar, men det är kul med små myrsteg i rätt riktning. Jag kunde i förrgår leda honom förbi två hundar som passerade oss på samma sida gatan, och igår fick jag honom att gå på sidan när vi passerade en hund på samma skogsstig. Vi har till och med åkt tunnelbana med andra hundar i samma vagn precis bredvid oss utan att han har skällt.

Jag tycker miljöträning är så kul. Igår var jag på kurs. Jag tog med mig prinsen och det gick jätte bra. Två av det två och en halv timme långa kurstillfället låg han och sov. I förra veckan tog jag med honom till hamnen nära slussen och han fick bekanta sig med båtar. Han var dock inte så intresserad av dom utan ville ner i vattnet. Det fick han inte, så han var något frustrerad på mig emellanåt. Det är kul att se att han är så orädd och nyfiken av sig som han är.

Farliga hundraser

Sedan Danmarks nya lag som förbjuder 13st raser som anses vara "farliga" hundraser trädde i kraft förra sommaren har det debatterats mycket. Folk har skrikit i protest och jublat av lycka. Jag kan tycka att det är bra att man uppmärksammar de problem som finns med hundar i dagens samhällen, däremot tror jag att det kan vara aningen naivt att låta problemen gå ut över några raser. Det har pratats om en sorts hundägarlicens för "farliga" hundraser. Den skulle då främst användas för de hundar som fått rykte om sig som kamphundar, men även hundar som rottweiler och dobermann står högt på den listan. Min åsikt är att om vi skulle införa en sådan lag eller regel som reglerar vem som är lämplig hundägare så borde den få gälla alla raser. En farlig hund av kamphundssort hörs mer, syns mer, är starkare och kan därigenom tillfoga betydligt mer skada än en farlig knähund, som man lätt håller tillbaka i kopplet, men i grund och botten är det ändå liknande problembild.

Är vissa hundraser farligare än andra? Enligt Linda Atmer (biolog och forskare) så är svaret nej. Hon höll en föreläsning för några år sedan som berörde ämnet och hon menar att det inte finns hundraser som är farligare än andra. Däremot vill hon upplysa att vissa hundraser pekas ut med fler problembeteenden än andra och att det kan vara viktigt att tänka på. Anledningen till rasskillnaderna är jätte svår att påvisa, mest troligt rör det sig om många olika faktorer. Hundägare som använder sig av straffbaserad och aggressiv hundträning ökar risken för aggressioner hos hunden, det finns forskning som visat det. Vore inte en liten intressant tanke att ägaren automatiskt använder sig mer av dominansmodellen när de skaffar en ras som har rykte av sig att vara tuff, av ren säkerhetsprincipen så att hunden bannemej inte ska bli hund/folkilsken och absolut ska uppföra sig korrekt. Det skulle innebära en ond cirkel som föder ännu hårdare metoder från ägaren om hunden visar tecken på ilska (vilket man felaktigt kan tolkar osäkerhet som), som nu på riktigt börjar bli orolig för att hunden är aggressiv, som i sin tur leder till en hund med ännu fler aggressioner osv. För att ha det i klartext; jag har inte hittat något vetenskapligt underlag för denna "cirkel", utan det är bara jag själv som funderat kring detta.

Som avslutning vill jag säga att jag tror att människan själv skapar "farliga" hundar inom alla raser och många av de hundproblem som finns i dag genom att inte veta hur man hanterar hunden och att inte vara pålästa. De har ingen aning om vad rasen avlats fram för (vakt, jakt, vallning etc) och vilka egenskaper det medför. De har inte heller alltid ett syfte med sina hundköp, vilket kan skapa problem i form av understimulering vilket i sin tur kan yttra sig i hyperaktivitet och aggressivitet bland annat.

Träning med resultat

Vilken succé vi gjorde igår! Min prins skällde knappt en tiondel av det han gjorde förra gången, och jag är så nöjd! Alla var jätte imponerade, inte minst instruktören. Hon bara gapade av förvåning och sa något i stil med "Jisses du har gjort ett bra jobb. Du måste ha jobbat jätte hårt med honom, för så här fort trodde jag inte det skulle gå". Hon tyckte också att man kunde se att han börjat ty sig väldigt mycket till mig och är väldigt uppmärksam på mig. Det har jag också märkt, men det är kul att det syns.

Vi har faktiskt jobbat varje dag, varje gång vi har gått ut och träffat hundar. Emellanåt har jag varit helt slut. Men det är så skönt när man märker att det ger resultat. Redan första veckan hittade jag hans tröskel för överstimulering, och i förra veckan hittade jag hans tröskel för understimulering. Jag var så trött och orkade knappt göra något den dagen. Då började han tugga sönder en filt som uppfödaren skickade med. Sedan när det åter igen var en normal dag så lämnade han den ifred.

När jag tänker på hur min prins beter sig så tror jag att det är bra att han flyttade till någon med hunvana (när det blev ett sånt miljöombyte) eftersom han hunnit bli så inbodd hos uppfödaren -jag tog honom när han var 5 månader först. Det är så lätt att göra fel med honom om man inte klarar av att läsa honom rätt. Jag är ingen expert, men jag märkte ändå väldigt fort att jag alltid måste vara lugn i alla situationer, annars stressar han lätt upp sig. Exempelvis när han skäller på andra hundar så försökte jag först avleda med att peta till honom lite så han skulle "komma av sig" och titta på mig. Det fungerade första gången, sedan blev han bara ännu mera uppvarvad av att jag petade på honom. Så jag fick byta strategi till att vara den som upptäcker den andra hunden först för att på en gång ge honom något annat att göra, och sedan när han upptäcker den andra hunden berömma lugnt och ge honom godis. 8 av 10 hundar skäller han inte på idag. Börjar han ändå skälla så får jag helt enkelt sitta med honom tills han ugnat ner sig.

Oj, nu blev det lite hoppigt. Vill bara berätta hur det går för oss och alla framsteg min prins gör. Det glädjer mig väldigt mycket.

Valpkurs

Ikväll är det valpkurs för vår del. Jag hoppas att våran träning kommer att visa sig i att han skäller lite mindre den här gången. Lillskiten växer så det det knakar och han är så fin! Vissa dagar så har han öronen uppe ganska mycket, så jag hoppas dom håller på att ställa sig.

Ymer har sedan jag skrev senast fått hälsa på en korthårig collie, en flat-blandning, border collie-bandningen igen, en papillon-blandning, en kelpie och en mops valp. Alla mötena har gått bra. Jag tror att min prins har rätt låg stresströskel, och eftersom rasen har lätt för att skälla så visar det sig på det här sättet. I kmobination med miljöbytet vid flytten till mig givetvis.

Hundköp

Hundköp. Att äntligen få hem den underbara valpen man längtat efter, alternativt om man kanske valt att köpa en äldre omplaceringshund, vilken lycka! Det finns dock en hel del att tänka på. Att köpa hund är inget man gör i en handvändning. Det existerar också en mindre hysteri kring valpuppfostran. Alla kanske inte delar min åsikt, men jag har märkt att det finns många "experter" som gärna vill lägga sig i, och många vänliga själar som ska komma med synpunkter, flera av dessa kanske inte ens har samma uppfostringsfilosofi som jag har. Jag anser också att kravet på hundägaren är stort. Med rätta! Det finns mycket som en hund ska lära sig för att kunna fungera i det samhälle vi lever i idag. Mycket av det här kan vara väldigt förvirrande för en förstahundsägare. Det kan också skapa en rädsla och osäkerhet. Ingen vill medvetet eller omedvetet uppfostra sin hund "fel", det tror jag inte i alla fall.

Men för att börja från början; valet av ras som är jätte viktigt. Nu kommer jag låta som "alla andra", men det är en familjemedlem som förhoppningsvis ska spendera många år tillsammans med dig, så om du inte är pigg på att aktivera hunden mentalt långa stunder varje dag eller vara ute och promenera flera timmar om dagen, då ska du inte heller skaffa en sådan ras oavsett hur fin den är. Många avlivningar, omplaceringar och problemhundar kan jag tänka mig beror på ogenomtänkta hundköp. Jag tycker det är viktigt att rannsaka sig själv och vara ärlig. Att jag vill ha en stor rottweiler betyder inte att jag skulle klara av att handskas med den när den vuxit till sig. Dessutom är det en av många bruksraser som kräver sin del motion och mentalträning för att vara en stabil hund i vardagen. Är jag som människa sådan som har ett aktivt liv och vill hålla på med det ena än det andra, då är det ingen uppoffring utan rent igenom kul att skaffa en brukshund, då är det bara att skaffa en. Har man höga ambitioner och kanske siktar på elitlydnad är det kanske till och med lite orättvist mot hunden att skaffa en renodlad sällskapshund och förvänta sig samma arbetsvillighet som av en brukshund. Försök matcha din livsstil och dina intressen med hundens, och inte bara utseendet.

Många utav de idag populära sällskapshundarna är i grund och botten jakthundar. Det är viktigt att veta. Min förra hund var en Papillon, vilket idag är en välkänd ras (den var inte lika populär för 13 år sedan när jag skaffade min), och hon var helt hopplös på att gräva och jaga småvilt. I rasbeskrivningen står det att de använts som råttjägare en gång i tiden, vilket förklarar hennes beteenden. Varje människa som går i hundköpartankar borde se det som en självklarhet att läsa på om den hundras de funderar på att skaffa. Att förstå sin hund blir väldigt mycket enklare då, och då slipper matte stå där som ett frågetecken när Fiffi drar iväg, eftersom hon inte visste om att vovven var en avlad jakthund. Genom att veta så mycket som möjligt om rasen man skaffar så vet man också vad man ger sig in på som hundägare för just den rasen. Mindre risk för besvikelse och mindre risk för onödiga konflikter.

Nu talar jag väldigt mycket om ansvaret som hundägare och det kanske låter som att jag lastar över hela ansvaret på dem. Det är givetvis inte hela sanningen. Uppfödaren har också ett stort ansvar. Jag vet inte om det stämmer, men jag har fått för mig att det talas väldigt lite om uppfödaransvaret, och det är trist om det är så. Jag tycker att uppfödare som bestämmer sig för att göra en kull valpar har ansvar för att valparna ska placeras i så bra hem som möjligt. De har även ansvar för hur våra hundraser utvecklas och det kan vara bra att veta att oseriös avel (sådan som avlar på -för att ta de mest vanligt förekommande- mentalt ostabila hundar, hundar med rädslor,  höftledsfel och ärftliga sjukdomar) påverkar raserna negativt.

På SKKs hemsida finns en hel del information om att köpa hund som jag vill tipsa om. Avelsrådet är också en bra informationskälla, de har bra koll på registrerade kennlar som med större sannolikhet är seriösa eftersom de måste följa SKKs regeler. Biblioteken har också nu för tiden mycket bra böcker så man själv slipper köpa, med allt från hundköp till avancerade hundsporter.

Hundmöte

På morgonpromenaden idag så träffade vi en border collie blandning. De stannade fast min prins skällde. Kvinnan som hade hunden frågade om han var osäker. Jag sa att jag inte var helt säker och att jag tror att han bara skäller mycket bara för att skälla. Hon tyckte att vi skulle låta dom hälsa -äntligen någon som inte tror att han är arg bara för att han skäller! Det gick jätte bra. De hälsade jätte fint. När det blev lite för busig så jag lugnade honom, när jag märkte på den andra hunden att det blev för mycket. Kvinnan sa att hennes hund inte brukar ha sådär jätte bra tålamod med valpar, men det här gick verkligen jätte bra.

Bagarmossen

Min prins kom på att bussar betyder att man börjar må dåligt, så han vägrade gå på bussen ett tag. Vi tränar korta sträckor och nu går han själv på i princip varje gång. Framsteg! Vi åker buss och tunnelbana varje dag nu, som träning och för att komma till olika platser. Han är lite orolig ibland men jag tycker att jag ser framsteg redan. På tunnelbanan kan han gnälla lite, men sedan lägger han sig ner. På buss är han lite mera orolig, men det kommer nog att ge med sig det också när han inser att han inte behöver må så illa att han kräks längre.

Idag var vi ute i skogen i Bagarmossen som ligger i närheten. Han fick springa lös och vi busade mycket och tränade på följsamhet. Jag åter inte honom springa lös jätte jätte långa stunder, men jag tycker det är viktigt att han får springa av sig. Så det försöker jag låta honom få göra flera gånger i veckan. Jag tycker att han börjar hålla sig lite närmare mig nu än vad han gjorde i början. Det är lite bakvänt, brukar vara tvärtom, men det gör mig inget. Matte är hur nöjd som het med hur det är. Jag som till och med köpte en lång spårlina att ha eftersom jag trodde han skulle börja dra iväg långt bort, få se om jag ens kommer behöva använda mig utav den. Efter skogspromenaden åkte vi hem och varvade ner, sedan lämnade jag honom för ensam träning en stund. Lämnade min dator igång för att filma vad han gör när jag är borta. Resultatet; han sover!! Vilken lättnad!

Valpkursen fortsätter nästa vecka. Vi tränar på hundmöten tills dess. När jag orkar går jag ut när jag vet att det är mycket hundar ute för att mängd-träna. När jag känner att tålamodet inte riktigt räcker till så väntar jag tills värsta "rusningen" är över. Känner att det är bäst så. Ingen idé att träna om jag bara blir irriterad, det lär han sig inget utav. Vi tränar också på sitt, ligg och att gå fint på sidan. Sitt greppade han på en gång, och han klarar av att sätta sig utomhus på olika platser också. Ligg hade jag svårt att få honom att förstå vad jag menade, han blev bara frustrerad och började skälla. Jag fick börja belöna när han låg som jag ville spontant och efter några dagar så fattade han! Men så jag grubblade på detta. Matte får verkligen tänka här också. Att gå fint på sidan har han börjat bjuda på spontant ibland på promenader, vilket är jätte bra för jag har inte tränat sådär jätte mycket på det. Min prins är en klipsk hund.

Projekt Storstadsvovve

Här kämpar vi på med porejkt "storstadsvovve". Min prins börjar kunna åka tunnelbana riktigt bra nu. Han blir åksjuk på buss om vi åker längre sträckor, så nu tränar vi på korta sträckor. Jag tycker lite synd om honom. Jag är också åksjuk, så jag vet hur han känner sig. Hoppas det går över. Vi skulle till djuraffären idag, och det blev ett helt äventyr på 4 timmar. Först glömde jag SL-kortet, sedan bytte jag till fel tunnelbana vid bytet, sista biten var det ersättningsbussar pga inställda tåg. På vägen hem bytte jag till fel tunnelbana igen -haha! Klant jag är ibland alltså!

Hundmöten på andra sidan gatan går bättre nu, han är inte så brydd. Är dom närmare så skäller han. Jag har svårt att avgöra vad det beror på exakt. Det kan bara vara skäll, lapska har ju lätt för att skälla. Eller så kan det vara osäkerhet. Vi kämpar vidare med avledning och hoppas att han blir mer bekväm med tiden.

Bröderna bus träffas

Idag har vi träffat Mi som också bor i Stockholm och har ett av syskonen till min prins. Vi promenerade i skogen och bröderna busade på fint. Ett litet smågnabb, men inget som verkar vara något som de brydde sig om efteråt.

Vi kommer nog träffas regelbundet, och även gå kurser ihop tänkte vi.

Omställnings-svårigheter

Min prins har lite svårt med omställningen från mitt-i-skogen-vovve till mitt-i-stan-vovve. Han är go på alla sätt och vis, men han skäller på andra hundar. Jag blev jätte förvånad när han började tokskälla på hundar vi passerar på våra promenader. Av alla saker jag planerat för inför det här hundköpet, och så gör han inget förutom just den saken som jag inte ägnat en tanke åt. Ibland, när självklarheten slår en som en slägga i huvudet, så inser man hur urbotat dum man som människa kan vara. Träffade en trevlig kvinna (hon hade jobbat med hundar tidigare) som hade en liten lugn terrier. Den hunden gick bara i närheten, inte ända fram, och visade jätte lugnande signaler -nosade i backen, tittade inte alls på honom osv- men han tokflabbade ändå. Kvinnan tyckte han verkar osäker, och jag håller med.

På valpkursen igår skällde han konstant, i en hel timme -om han inte hade en godis i truten. Jag har nog aldrig känt mig så hopplöst uppgiven som jag gjorde då! Instruktören håller dessutom inte med mig att han verkar osäker, så det är lite konflikt på den fronten. Hon vill att vi ska använda oss utav sprayflaska med citronvatten på honom. Jag tycker det är för tidigt för det. Visst, jag kan använda mig utav det om det inte ger sig på ett par gånger som en alternativ lösning, men jag hoppas på att han ska lugna ner sig när han vant sig lite. Jag trodde inte skällandet kunde påverka så mycket, men jag vaknade faktiskt med huvudvärk idag. Däremot så har jag nu, en näve ipren och en hel hög tålamod senare, tagit nya tag med hund-mötes-träningen och det har gått förvånansvärt bra. Liten uppförsbacke -det tackar jag för. 

Jag vill tro att när han är tryggare här med mig så kommer det här skällandet att avta. Vi tränar flitigt på det också, och det ger lite utdelning. I kombination så hoppas jag att det inte kommer att ta allt för lång tid. Jag kan ta att han skäller av upphetsning eller frustration, men inte det här tokflabbandet i en timme. Det är inga problem inomhus, inte ens när han hör ljud utifrån som han inte är van vid, och det är jag ytterst tacksam för. Nån måtta får det vara!

TANKAR OM DOMINANS

Det finns många olika tankar, idéer och åsikter om hundträning och hunduppfostran. Jag tänker inte vara den som pekar ut vem som har rätt eller vem som har fel, men jag tänkte dela med mig av hur jag själv ser på det och även vad forskning har visat på.

Jag har själv aldrig varit någon stor fanatiker utav dominans-och hierarkitänket. “Men vargen gör ju så!” Ja, vargen gör så i vargflocken, mer eller mindre, men när var hunden varg senast? För si sådär 15 000år sedan. Det har definitivt hänt saker med utvecklingen på den tiden, speciellt efter att människan började lägga sig i. Hunden har ett arv från vargen, bevisligen.. oundvikligen.. hur man nu vill se på det, jag säger inte emot det. Hunden är däremot inte en varg längre. För 15 000år sedan, när hunden var en varg, så valde den att göra något som vargen inte gjorde, den sökte sig till människan. Den levde förmodligen jämsides med människan i fler hundra år och när domesticeringen (tämjningen) av hunden började så var den redan mer flexibel i sitt beteende. Människan var inte dum utan såg vargen som ett ypperligt djur att samarbeta med. I och med att människan la sig i utvecklingen så förstärkte man dessa beteenden genom att avla på de vargar som var mest följsamma, minst benägna att bita osv.

 

Människan har alltså påverkat hundens sätt att bete sig, och genom utvecklingen så har det blivit stora skillnader mellan vargens beteende och hundens beteende. Samarbetsförmågan tycker jag är den mest intressanta punkten. Det finns ett för många välkänt experiment som gjordes av forskare i Ungern, där man tittade på samarbetsförmåga. Experimentet gjordes på hundar och på vargar uppfödda i hemmet under hundlika förhållanden. Det innebar att de skulle lösa ett problem, som gick ut på att komma åt en korvbit i en bur. Korvbiten låg på en platta som de kunde få tag på genom att dra i ett snöre. Experimentet visade att det inte var någon skillnad. Hund som varg lärde sig att komma åt korvbiten lika snabbt. Sedan ändrade man på förutsättningarna; man lindnade snöret på ett sätt så att det inte gick att få ut korven. Den här gången visade resultatet på en stor skillnad. Vargen reagerade genom att försök igen och igen och igen och igen. Den gav sig inte. Hunden försökte en stund, sedan  när den insåg att det inte gick vände den sig om och tittade på människan och bad om hjälp. Att be om hjälp, samarbeta, det kan alltså inte vargen i samma utsträckning som hunden. Det här anser jag är ett väldigt bra bevis på att hunden domesticerades för sin förmåga att just samarbeta, inte för sin förmåga att underkasta sig en dominant människa.

 

Åsikten om hur man ska förhålla sig i en hund-människa relation är dock många; att bara bestraffa fel beteende, eller att bara berömma rätt beteende, och allt där emellan. För mig känns det på något sätt onaturligt att behöva dominera en annan art genom bestraffning. Jag vill också passa på att påminna att vi i Sverige dessutom har lagar som säger att vi inte får orsaka hunden lidande vid träning, använda oss av el eller misshandel på annat sätt. De som ägnar sig åt dominanstänket i sin hundträning och hunduppfostran har säkert fått lära sig, precis som jag fick lära mig när jag skaffade min första hund, att “hunden är släkting till vargen och för att undvika att den ska ta över ledarrollen i flocken så måste du visa att det är du som bestämmer.” Den här informationen lärs ut även i nutid, fastän forskning visar på att det inte alls är så hunden fungerar. Kulturen har dessutom, tyvärr, get oss tillfälle att studera hundar som lever vilda (gathundar i storstäder exempelvis). När man har studerat dess hundar som lever helt utan människans påverkan, för att komma fram till om de återgår till någon slags vargliv med alfapar, så har man sett att det inte är så. De har inga stabila flockar, ingen rangordning, alla parar sig och det finns inga strikta revir. De lever alltså helt annorlunda än vargarna där bara alfaparet parar sig och till och med vargungarna tidigt lär sig att varna när det är inkräktare på deras revir. Denna undersökning visade att hunden inte är en varg och att inte ens om man ger hunden en chans att organisera som den vill, så lever den inte som en varg. Genom årtusenden har alltså hunden inte bara omformats utseendemässigt, utan hela det gamla vargoflocksystemet har försvunnit under domesticeringen.

Nu blev det mycket tankar om lite, men nu vet ni vart jag står i hundtränande och hunduppfostran. Min åsikt är alltså; dominera inte hunden, samarbeta med den! Den vetenskapliga och faktabaserade informationen presenterades av Per Jensen (professor i etiologi) under ett seminarium om hundar. Delar av det seminariet sändes av UR i Kunskapskanalen för drygt en vecka sedan.

Moderniserad Träningsdagbok

Papper och penna börjar bli så förbaskat omodernt..

Välkommen till min HundträningsDagbok som lika mycket kommer visa på att jag tränar både matte själv likväl som vovve. Vi människor är inte alltid så kloka som vi tror, hundar är makalösa på att stå ut med våra dumheter ;) Men övning ger färdighet, och planering ger resultat.