torsdag 31 mars 2011

Valpkurs

Ikväll är det valpkurs för vår del. Jag hoppas att våran träning kommer att visa sig i att han skäller lite mindre den här gången. Lillskiten växer så det det knakar och han är så fin! Vissa dagar så har han öronen uppe ganska mycket, så jag hoppas dom håller på att ställa sig.

Ymer har sedan jag skrev senast fått hälsa på en korthårig collie, en flat-blandning, border collie-bandningen igen, en papillon-blandning, en kelpie och en mops valp. Alla mötena har gått bra. Jag tror att min prins har rätt låg stresströskel, och eftersom rasen har lätt för att skälla så visar det sig på det här sättet. I kmobination med miljöbytet vid flytten till mig givetvis.


fredag 25 mars 2011

Hundköp

Hundköp. Att äntligen få hem den underbara valpen man längtat efter, alternativt om man kanske valt att köpa en äldre omplaceringshund, vilken lycka! Det finns dock en hel del att tänka på. Att köpa hund är inget man gör i en handvändning. Det existerar också en mindre hysteri kring valpuppfostran. Alla kanske inte delar min åsikt, men jag har märkt att det finns många "experter" som gärna vill lägga sig i, och många vänliga själar som ska komma med synpunkter, flera av dessa kanske inte ens har samma uppfostringsfilosofi som jag har. Jag anser också att kravet på hundägaren är stort. Med rätta! Det finns mycket som en hund ska lära sig för att kunna fungera i det samhälle vi lever i idag. Mycket av det här kan vara väldigt förvirrande för en förstahundsägare. Det kan också skapa en rädsla och osäkerhet. Ingen vill medvetet eller omedvetet uppfostra sin hund "fel", det tror jag inte i alla fall.


Men för att börja från början; valet av ras som är jätte viktigt. Nu kommer jag låta som "alla andra", men det är en familjemedlem som förhoppningsvis ska spendera många år tillsammans med dig, så om du inte är pigg på att aktivera hunden mentalt långa stunder varje dag eller vara ute och promenera flera timmar om dagen, då ska du inte heller skaffa en sådan ras oavsett hur fin den är. Många avlivningar, omplaceringar och problemhundar kan jag tänka mig beror på ogenomtänkta hundköp. Jag tycker det är viktigt att rannsaka sig själv och vara ärlig. Att jag vill ha en stor rottweiler betyder inte att jag skulle klara av att handskas med den när den vuxit till sig. Dessutom är det en av många bruksraser som kräver sin del motion och mentalträning för att vara en stabil hund i vardagen. Är jag som människa sådan som har ett aktivt liv och vill hålla på med det ena än det andra, då är det ingen uppoffring utan rent igenom kul att skaffa en brukshund, då är det bara att skaffa en. Har man höga ambitioner och kanske siktar på elitlydnad är det kanske till och med lite orättvist mot hunden att skaffa en renodlad sällskapshund och förvänta sig samma arbetsvillighet som av en brukshund. Försök matcha din livsstil och dina intressen med hundens, och inte bara utseendet.

Många utav de idag populära sällskapshundarna är i grund och botten jakthundar. Det är viktigt att veta. Min förra hund var en Papillon, vilket idag är en välkänd ras (den var inte lika populär för 13 år sedan när jag skaffade min), och hon var helt hopplös på att gräva och jaga småvilt. I rasbeskrivningen står det att de använts som råttjägare en gång i tiden, vilket förklarar hennes beteenden. Varje människa som går i hundköpartankar borde se det som en självklarhet att läsa på om den hundras de funderar på att skaffa. Att förstå sin hund blir väldigt mycket enklare då, och då slipper matte stå där som ett frågetecken när Fiffi drar iväg, eftersom hon inte visste om att vovven var en avlad jakthund. Genom att veta så mycket som möjligt om rasen man skaffar så vet man också vad man ger sig in på som hundägare för just den rasen. Mindre risk för besvikelse och mindre risk för onödiga konflikter.


Nu talar jag väldigt mycket om ansvaret som hundägare och det kanske låter som att jag lastar över hela ansvaret på dem. Det är givetvis inte hela sanningen. Uppfödaren har också ett stort ansvar. Jag vet inte om det stämmer, men jag har fått för mig att det talas väldigt lite om uppfödaransvaret, och det är trist om det är så. Jag tycker att uppfödare som bestämmer sig för att göra en kull valpar har ansvar för att valparna ska placeras i så bra hem som möjligt. De har även ansvar för hur våra hundraser utvecklas och det kan vara bra att veta att oseriös avel (sådan som avlar på -för att ta de mest vanligt förekommande- mentalt ostabila hundar, hundar med rädslor,  höftledsfel och ärftliga sjukdomar) påverkar raserna negativt.

SKKs hemsida finns en hel del information om att köpa hund som jag vill tipsa om. Avelsrådet är också en bra informationskälla, de har bra koll på registrerade kennlar som med större sannolikhet är seriösa eftersom de måste följa SKKs regeler. Biblioteken har också nu för tiden mycket bra böcker så man själv slipper köpa, med allt från hundköp till avancerade hundsporter.

Hundmöte

På morgonpromenaden idag så träffade vi en border collie blandning. De stannade fast min prins skällde. Kvinnan som hade hunden frågade om han var osäker. Jag sa att jag inte var helt säker och att jag tror att han bara skäller mycket bara för att skälla. Hon tyckte att vi skulle låta dom hälsa -äntligen någon som inte tror att han är arg bara för att han skäller! Det gick jätte bra. De hälsade jätte fint. När det blev lite för busig så jag lugnade honom, när jag märkte på den andra hunden att det blev för mycket. Kvinnan sa att hennes hund inte brukar ha sådär jätte bra tålamod med valpar, men det här gick verkligen jätte bra.

onsdag 23 mars 2011

Bagarmossen

Min prins kom på att bussar betyder att man börjar må dåligt, så han vägrade gå på bussen ett tag. Vi tränar korta sträckor och nu går han själv på i princip varje gång. Framsteg! Vi åker buss och tunnelbana varje dag nu, som träning och för att komma till olika platser. Han är lite orolig ibland men jag tycker att jag ser framsteg redan. På tunnelbanan kan han gnälla lite, men sedan lägger han sig ner. På buss är han lite mera orolig, men det kommer nog att ge med sig det också när han inser att han inte behöver må så illa att han kräks längre.


Idag var vi ute i skogen i Bagarmossen som ligger i närheten. Han fick springa lös och vi busade mycket och tränade på följsamhet. Jag åter inte honom springa lös jätte jätte långa stunder, men jag tycker det är viktigt att han får springa av sig. Så det försöker jag låta honom få göra flera gånger i veckan. Jag tycker att han börjar hålla sig lite närmare mig nu än vad han gjorde i början. Det är lite bakvänt, brukar vara tvärtom, men det gör mig inget. Matte är hur nöjd som het med hur det är. Jag som till och med köpte en lång spårlina att ha eftersom jag trodde han skulle börja dra iväg långt bort, få se om jag ens kommer behöva använda mig utav den. Efter skogspromenaden åkte vi hem och varvade ner, sedan lämnade jag honom för ensam träning en stund. Lämnade min dator igång för att filma vad han gör när jag är borta. Resultatet; han sover!! Vilken lättnad!

Valpkursen fortsätter nästa vecka. Vi tränar på hundmöten tills dess. När jag orkar går jag ut när jag vet att det är mycket hundar ute för att mängd-träna. När jag känner att tålamodet inte riktigt räcker till så väntar jag tills värsta "rusningen" är över. Känner att det är bäst så. Ingen idé att träna om jag bara blir irriterad, det lär han sig inget utav. Vi tränar också på sitt, ligg och att gå fint på sidan. Sitt greppade han på en gång, och han klarar av att sätta sig utomhus på olika platser också. Ligg hade jag svårt att få honom att förstå vad jag menade, han blev bara frustrerad och började skälla. Jag fick börja belöna när han låg som jag ville spontant och efter några dagar så fattade han! Men så jag grubblade på detta. Matte får verkligen tänka här också. Att gå fint på sidan har han börjat bjuda på spontant ibland på promenader, vilket är jätte bra för jag har inte tränat sådär jätte mycket på det. Min prins är en klipsk hund.

måndag 21 mars 2011

Projekt Storstadsvovve

Här kämpar vi på med porejkt "storstadsvovve". Min prins börjar kunna åka tunnelbana riktigt bra nu. Han blir åksjuk på buss om vi åker längre sträckor, så nu tränar vi på korta sträckor. Jag tycker lite synd om honom. Jag är också åksjuk, så jag vet hur han känner sig. Hoppas det går över. Vi skulle till djuraffären idag, och det blev ett helt äventyr på 4 timmar. Först glömde jag SL-kortet, sedan bytte jag till fel tunnelbana vid bytet, sista biten var det ersättningsbussar pga inställda tåg. På vägen hem bytte jag till fel tunnelbana igen -haha! Klant jag är ibland alltså!

Hundmöten på andra sidan gatan går bättre nu, han är inte så brydd. Är dom närmare så skäller han. Jag har svårt att avgöra vad det beror på exakt. Det kan bara vara skäll, lapska har ju lätt för att skälla. Eller så kan det vara osäkerhet. Vi kämpar vidare med avledning och hoppas att han blir mer bekväm med tiden.


lördag 19 mars 2011

Bröderna bus träffas

Idag har vi träffat Mi som också bor i Stockholm och har ett av syskonen till min prins. Vi promenerade i skogen och bröderna busade på fint. Ett litet smågnabb, men inget som verkar vara något som de brydde sig om efteråt.

Vi kommer nog träffas regelbundet, och även gå kurser ihop tänkte vi.


fredag 18 mars 2011

Omställnings-svårigheter

Min prins har lite svårt med omställningen från mitt-i-skogen-vovve till mitt-i-stan-vovve. Han är go på alla sätt och vis, men han skäller på andra hundar. Jag blev jätte förvånad när han började tokskälla på hundar vi passerar på våra promenader. Av alla saker jag planerat för inför det här hundköpet, och så gör han inget förutom just den saken som jag inte ägnat en tanke åt. Ibland, när självklarheten slår en som en slägga i huvudet, så inser man hur urbotat dum man som människa kan vara. Träffade en trevlig kvinna (hon hade jobbat med hundar tidigare) som hade en liten lugn terrier. Den hunden gick bara i närheten, inte ända fram, och visade jätte lugnande signaler -nosade i backen, tittade inte alls på honom osv- men han tokflabbade ändå. Kvinnan tyckte han verkar osäker, och jag håller med.

På valpkursen igår skällde han konstant, i en hel timme -om han inte hade en godis i truten. Jag har nog aldrig känt mig så hopplöst uppgiven som jag gjorde då! Instruktören håller dessutom inte med mig att han verkar osäker, så det är lite konflikt på den fronten. Hon vill att vi ska använda oss utav sprayflaska med citronvatten på honom. Jag tycker det är för tidigt för det. Visst, jag kan använda mig utav det om det inte ger sig på ett par gånger som en alternativ lösning, men jag hoppas på att han ska lugna ner sig när han vant sig lite. Jag trodde inte skällandet kunde påverka så mycket, men jag vaknade faktiskt med huvudvärk idag. Däremot så har jag nu, en näve ipren och en hel hög tålamod senare, tagit nya tag med hund-mötes-träningen och det har gått förvånansvärt bra. Liten uppförsbacke -det tackar jag för. 

Jag vill tro att när han är tryggare här med mig så kommer det här skällandet att avta. Vi tränar flitigt på det också, och det ger lite utdelning. I kombination så hoppas jag att det inte kommer att ta allt för lång tid. Jag kan ta att han skäller av upphetsning eller frustration, men inte det här tokflabbandet i en timme. Det är inga problem inomhus, inte ens när han hör ljud utifrån som han inte är van vid, och det är jag ytterst tacksam för. Nån måtta får det vara!