Något av det vanligaste som man uppmanas att lära sin valp är innebörden av ordet "nej". Jag har dock märkt att metoderna för inlärning varierar. Som hundägare har jag själv stött på metoder som; "ta ett ordentligt tag om nacken och säg med lugn men bestämd röst NEJ", "kasta nyckelknippan hårt i golvet, gärna i närheten av hunden, och vråla NEJ" och "kasta något/spruta vatten på hunden och säg ett bestämt NEJ".
Vad lär sig hunden att "nej" betyder om man använder sig av ovanstående metoder? Absolut inte det jag vill att hunden ska lära sig, och förmodligen inte vad många andra heller vill att deras hundar ska lära sig. Ovanstående exempel lär ut att förknippa ordet "nej" med obehag. Det obehaget kanske får hunden att avbryta det oönskade beteendet, men det kommer inte få den att komma skuttande av glädje till ägaren heller. Vad vill man då att hunden ska lära sig att ordet "nej" betyder? Detta är högst individuellt och jag kan bara svara för mig själv. Jag vill givetvis att hunden ska avbryta det aktuella beteendet med innebörden "sluta genast med det du håller på med och ta kontakt med mig", men jag vill också att hunden ska vilja komma till mig. Inte vara rädd för att komma till mig.
Om ni är inne på samma spår som jag med nej-träningen så kommer här lite trevligare alternativ att träna in innebörden av ordet "nej". Många instruktörer som håller valpkurser och unghundskurser lär ut liknande träningsmetoder. Man har en godis i en knuten näve, så hunden inte kommer åt den, och väntar tills hunden ger upp att försöka ta den. Detta kan ta olika lång tid beroende på hur uthållig hund man har. När hunden väl slutar försöka få tag på godiset från den knutna näven så säger man "nej" och ger ett riktigt lyxgodis från den andra handen och mycket beröm. När hunden fattar galoppen kan man göra det svårare genom att öppna den knutna näven så hunden ser godiset, och sedan "tappa" godbiten på golvet. Har man ingen godisgris till hund så kan man göra samma med leksak, där en leksak agerar nej-objekt och den ännu roligare leksaken belöning. Variera på platsrena för nej-träningen, när hunden klarar av det felfritt i hemmet så kan man förflytta sig ut på gården, sedan i närområdet och vidare successivt öka svårighetsgraden med andra platser. Variera också på nej-objekten, så hunden lär sig att det inte bara är godis/leksak det gäller. Ett utmärkt sätt är att träna "nej" på är om hunden/valpen har för vana att tugga på stora delar av inredningen. Håll handen över det som hunden vill tugga på, eller, om det är större saker/möbler, håll hunden ifrån det till den ger upp att komma fram till det. Belöna med något annat roligt att tugga på.
