Hår

Jag drunknar i huundhår!!! Dessa fällningsperioder alltså, de får mig att seriöst fundera på varför jag inte skaffade en pudel istället.

Lek apport

Vi har sedan en tid tillbaka börjat nosa på apport. Jag har tränat det på ett lekfullt sätt för att få min prins att vilja komma med föremålet till mig och inte springa iväg och leka med det på egen tass. Han har ett väldigt stort föremålsintresse, det underlättar väldigt mycket. Min förra hund hade inte alls lika stort föremålsintresse, kampa gick på sin höjd men absolut inte i alla sammanhang. I och med det blir det, som allt annat inom hundträning, väldigt individ anpassat.

Jag började träna på korta avstånd (koppelavstånd för att kunna bromsa honom) för att få honom att fatta att han måste tillbaka till mig med föremålet. Sedan har jag lärt in ett kommando för att tillåta honom att springa runt som en galning med föremålet, det har givit mig en form av kontroll på det och minskar risken att han ska springa iväg vid olämpliga tillfällen. Plus att det är en superduper belöning. Nu har han fattat att komma tillbaka med föremålet även fast jag kastar föremålet lite längre bort än bara koppelavstånd. Det känndes så bra idag att jag övade på överlämnande av föremål separat. Det gick mycket bättre än jag trodde det skulle gå. Så överlag känns det som att vi är på helt rätt spår.

Odräglig unghund

Jag sitter förtillfället fast med en odräglig unghund och inget går som man vill. Bara att bita ihop och vänta på att stormen lägger sig, mycket annat kan man inte göra åt det. Vi tränar på lite lydnadsmoment inomhus i lugn miljö och mycket spår; många korta, en/ett par lite längre. Prinsen lyckas lugna ner sig mitt i hormontornadon tackvare det.

Prinsen blir ett år

Hipp hipp hurra för prinsen på födelsedan' ! ! !

BESTRAFFNING

Det finns nog ungefär lika många sätt att träna och uppfostra hund som det finns hundägare. Bestraffning är ett väldigt negativt laddat ord inom hundvärlden. Sanning är dock den att många fortfarande föredrar bestraffning, eller negativ förstärkning, som inlärningmetod framför belöning. Rent praktiskt fungerar den på ungefär motsatt sätt som belöning. Man utfärdar bestraffning när hunden utför ett beteende som är oönskat. Om hunden inte sitter på kommando och blir bestraffade för det, leder det till att hunden med stor sannolikhet kommer att försöka undvika obehaget. Chansen är då större att hunden sätter sig på kommando nästa gång.

Morten Egtvedt skriver på Canis.se  att vallhundsraser som schäfer, belgare, border collie och liknande verkar vara lättare att dressera med negativ förstärkning än andra raser. Att dessa hundar svarar ofta på bestraffning med att bli ännu mer intensiva i sin kontakt med ägaren. Vidare skriver han att raser som riesenschnauzer, retriever och liknande oftare bara blir sura, passiva eller lägger av vid hård behandling.

Jag personligen tycker inte att bestraffning tillför något varken i min hundträning eller min hunduppfostran. Min åsikt är att bestraffning är ett väldigt osäkert och komplicerat system. Det krävs att jag bestraffar precis rätt för att det ska bli just rätt, och det är sällan jag i förväg vet att det blir som jag har tänkt. Vem kan säga helt säkert att hunden som drar i kopplet vid hudmöten, med uppmärksamheten helt riktad mot den andra hunden, ska förstå mitt ryck i kopplet som en signal att sluta med det? Sannolikheten är lika stor att hunden tolkar det som hetsning och att beteendet då förstärks. Raka motsatsen till vad jag vill! Om jag istället stannar upp, tar kontakt med hunden och belönar när uppmärksamheten är riktad mot mig vid hundmötet så är det stor sannolikhet att hunden ska upprepa beteendet eftersom det lönade sig. Gör hunden inte det så har jag ändå inte förstärkt ett felaktigt beteende och jag kan upprepa proceduren tills hunden förstår vad det är jag är ute efter. Dessutom kan jag med all säkerhet också garantera att min hund inte far illa.

Belöning

Kenneth Svartberg beskriver i Brukshundens tidning ( nr 4 2011, s10) hunden som egoist och ekonom. När det kommer till att lyda människan så har hunden ett  val, och då överväger den vad den vinner på att lyda och vad det kostar att inte lyda. Människans uppgift, som jag ser det, blir att hunden till större delen vinner mer än den förlorar på att lyda.

Till våran hjälp har vi belöning, också nämnd som positiv förstärkning i många sammanhang. Belöning uppstår när ett beteende resulterar i något som hunden vill ha. Att hunden sätter sig för att få korven är inte svårt att förstå. I det här fallet är det korven belöningen hunden vill ha och sättandet beteendet som serulterar i belöningen. När hunden belönas för sitt sättande så är chansen stor att hunden kommer att upprepa sättandet för att få mer korv. Samma sak kan användas på andra sätt, det är mest en fråga om hur påhittig man är som ägare. Av egen erfarenhet så vet jag att det oftast är människan som sätter käppar i hjulen för en själv och det är oftare människan som begränsar sig själv än att det är hunden som gör det.

Det finns olika typer av belöning. Många hundböcker ("skaffa valp", "unghunden", "lydnadsträning" m.fl.) går igenom det här och jag tycker absolut att det är värt att läsa. I korthet så finns det lekbelöning, som i jakt-eller kamplekar, godisbelöning, allt från torrfoder till renhjärta allt beroende på ekonomi och, kanske framörallt, kräsenhet hos hunden, samt socialkontakt, som mys, kel, klia bakom örat, klappar och viska söta ord i örat. Vissa hundar är matvrak, andra är bolltokiga, sedan har vi dom som, när man väl börjat klappa, är omöjliga att bli av med. Det är sällan en hund är alltihopa, men man kan oftast ändå i viss grad variera mellan de olika. En sak som många glömmer är att belöning gäller inte enbart på lydnadsplanen. Belöning är minst lika viktig i vardagslydnaden. Jag tycker, och som jag uppfattat det är jag inte ensam om åsikten, att ju större variation man har på belöning, desto roligare har hunden. Och ju roligare hunden har med sin ägare, detso mer angelägen är hunden att träna med oss och, kanske viktigast, föredra oss framför andra saker.

Hösten är här

Nu känner man att hösten är här. Igår när jag och prinsen var ut till Djurgården för att träffa Mi och Yatzy så var det mulet och riktigt kyliga vindar som blåste. Idag regnar det. Hej då sommar, välkommen höst.

Senaste tiden har vi släppt mycket annat träning och fokuserat på passivitetsträningen igen. Det behövs. Jag tycker mig se en skillnad. I förrgår när vi satt på gräsmattan i en park där det vandrade mycket människor och hundar så skällde han inte alls. Han pep och gnällde en del, men det kommer jag nog få leva med ett tag till. Idag blev jag sugen på att göra något annat så jag tränade sitt kvar och stadga. Det gick jätte bra. Han var tyst och fokuserad hela tiden. Min prins är så duktig!