TANKAR OM DOMINANS

Det finns många olika tankar, idéer och åsikter om hundträning och hunduppfostran. Jag tänker inte vara den som pekar ut vem som har rätt eller vem som har fel, men jag tänkte dela med mig av hur jag själv ser på det och även vad forskning har visat på.

Jag har själv aldrig varit någon stor fanatiker utav dominans-och hierarkitänket. “Men vargen gör ju så!” Ja, vargen gör så i vargflocken, mer eller mindre, men när var hunden varg senast? För si sådär 15 000år sedan. Det har definitivt hänt saker med utvecklingen på den tiden, speciellt efter att människan började lägga sig i. Hunden har ett arv från vargen, bevisligen.. oundvikligen.. hur man nu vill se på det, jag säger inte emot det. Hunden är däremot inte en varg längre. För 15 000år sedan, när hunden var en varg, så valde den att göra något som vargen inte gjorde, den sökte sig till människan. Den levde förmodligen jämsides med människan i fler hundra år och när domesticeringen (tämjningen) av hunden började så var den redan mer flexibel i sitt beteende. Människan var inte dum utan såg vargen som ett ypperligt djur att samarbeta med. I och med att människan la sig i utvecklingen så förstärkte man dessa beteenden genom att avla på de vargar som var mest följsamma, minst benägna att bita osv.

 

Människan har alltså påverkat hundens sätt att bete sig, och genom utvecklingen så har det blivit stora skillnader mellan vargens beteende och hundens beteende. Samarbetsförmågan tycker jag är den mest intressanta punkten. Det finns ett för många välkänt experiment som gjordes av forskare i Ungern, där man tittade på samarbetsförmåga. Experimentet gjordes på hundar och på vargar uppfödda i hemmet under hundlika förhållanden. Det innebar att de skulle lösa ett problem, som gick ut på att komma åt en korvbit i en bur. Korvbiten låg på en platta som de kunde få tag på genom att dra i ett snöre. Experimentet visade att det inte var någon skillnad. Hund som varg lärde sig att komma åt korvbiten lika snabbt. Sedan ändrade man på förutsättningarna; man lindnade snöret på ett sätt så att det inte gick att få ut korven. Den här gången visade resultatet på en stor skillnad. Vargen reagerade genom att försök igen och igen och igen och igen. Den gav sig inte. Hunden försökte en stund, sedan  när den insåg att det inte gick vände den sig om och tittade på människan och bad om hjälp. Att be om hjälp, samarbeta, det kan alltså inte vargen i samma utsträckning som hunden. Det här anser jag är ett väldigt bra bevis på att hunden domesticerades för sin förmåga att just samarbeta, inte för sin förmåga att underkasta sig en dominant människa.

 

Åsikten om hur man ska förhålla sig i en hund-människa relation är dock många; att bara bestraffa fel beteende, eller att bara berömma rätt beteende, och allt där emellan. För mig känns det på något sätt onaturligt att behöva dominera en annan art genom bestraffning. Jag vill också passa på att påminna att vi i Sverige dessutom har lagar som säger att vi inte får orsaka hunden lidande vid träning, använda oss av el eller misshandel på annat sätt. De som ägnar sig åt dominanstänket i sin hundträning och hunduppfostran har säkert fått lära sig, precis som jag fick lära mig när jag skaffade min första hund, att “hunden är släkting till vargen och för att undvika att den ska ta över ledarrollen i flocken så måste du visa att det är du som bestämmer.” Den här informationen lärs ut även i nutid, fastän forskning visar på att det inte alls är så hunden fungerar. Kulturen har dessutom, tyvärr, get oss tillfälle att studera hundar som lever vilda (gathundar i storstäder exempelvis). När man har studerat dess hundar som lever helt utan människans påverkan, för att komma fram till om de återgår till någon slags vargliv med alfapar, så har man sett att det inte är så. De har inga stabila flockar, ingen rangordning, alla parar sig och det finns inga strikta revir. De lever alltså helt annorlunda än vargarna där bara alfaparet parar sig och till och med vargungarna tidigt lär sig att varna när det är inkräktare på deras revir. Denna undersökning visade att hunden inte är en varg och att inte ens om man ger hunden en chans att organisera som den vill, så lever den inte som en varg. Genom årtusenden har alltså hunden inte bara omformats utseendemässigt, utan hela det gamla vargoflocksystemet har försvunnit under domesticeringen.

Nu blev det mycket tankar om lite, men nu vet ni vart jag står i hundtränande och hunduppfostran. Min åsikt är alltså; dominera inte hunden, samarbeta med den! Den vetenskapliga och faktabaserade informationen presenterades av Per Jensen (professor i etiologi) under ett seminarium om hundar. Delar av det seminariet sändes av UR i Kunskapskanalen för drygt en vecka sedan.